Ett värmande kit i sommarvärmen...
På den tiden jag gick i skolan, ja det var väl för några månader sedan, hade jag en klasskompis och tillika trogen vapendragare vid examensarbetet som hette (och fortfarande heter) Minja. Denna Minja uttryckte en gång en stilla önskan om att få en stickad tubhalsduk a la Emma i romantisk rosa färg.
När jag var i Ullared senast hittade jag ett fint rosa garn som skulle passa perfekt till henne. Fast jag måste ha fått solsting eller nåt för jag felberäknade garnåtgången på tubisen totalt. När tuben äntligen var färdig hade jag nog med garn för att kunna virka ett helt värmande kit till henne. Det är tacksamt att en har frusna vänner!
Kan även nämna att jag inte alls tycker det är så värst roligt att sticka längre. Inte när man kan virka istället.
Idag kunde jag gladeligen lämna över allt till henne. Tubisen som hon önskade sig fick en vit virkad kant runtom.
Som bonus blev det en virkad mössa och ett par pulsvärmare....
.... och en sjal. En jättestor sjal. Men nu jädrans är det förbaskade garnet äntligen slut.
