theJensens

För snart  två veckor sedan gick jag till vårdcentralen för att kolla upp en plopp jag haft i armhålan ett bra tag. Inte för att den har gjort ont eller varit till besvär på annat sätt, men jag ville ändå kolla upp vad det var för något och för att stilla min nyfikenhet och få bekräftat eller dementerat att det inte var något allvarligt. Nu i efterhand ångrar jag mig bittert att jag gjorde det!!

 

Läkare nummer ett på vårdcentralen (som dessutom var förkyld och såg ut som sju svåra år himself) klämde på den ett tag, men kom fram till att det bara var ett litet lipom som man inte skulle göra nåt för att åtgärda eftersom jag inte hade ont av det. Gött! tänkte jag och åkte hem igen.

 

Två dagar senare började den lille lipomen svullna upp och göra megaont. Såg ungefär ut som en tredje tisse, fast dock lite malplacerad där i armhålan. Man är ju som man är och tänker att det går väl över. Knaprade lite smärtstillande hela under helgen, men vette tusan om det hjälpte något.

 

På måndagen var jag less på min extratisse och satte mig på jourmottagningen för att få prata med en farbror doktor igen. Denna doktor nummer två konstaterade att detta inte alls var ett lipom utan numera gick under namnet inflammerad talgkörtel. Inget som inte en kur Kåvepenin skulle bota. Visst kunde man försöka suga ut den med en spruta, men när han såg att jag bleknade av blotta tanken nöjde han sig med medicinen. Kuren började jag käka på tisdagen.

 

På onsdagen och min sista dag på praktiken såg en av läkarna att jag tog ett piller och blev genast intresserad av varför. Förklarade varför vilket slutade med att två läkare plus min kära handledare blev helt i gasen och ville absolut skära bort den på en gång. Det ville inte jag. SADISTER!

 

Istället fick jag en akuttid på vårdcentralen på torsdagen för att ta bort den. Läkare nummer tre berättade att detta var ett aterom och att medicinen jag hade fått skulle inte hjälpa ett dugg. Nähä, tack för det och den urkassa magen jag fått av den! Sedan skar han/tömde den/torterade mig ett tag och tills jag tillslut fick ett fruktansvärt otympligt förband under armen och jag kunde gå hem.

 

Har nu varit och sprungit därnere på vårdcentralen varje dag för att få såret omlagt. Ont som tusan gör det när de lägger om det då dom liksom är inne i såret och joxar med något för att det ska läka inifrån och inte utifrån. Detta är vad distriktssköterskorna har berättat för mig. Själv ligger jag med huvudet bortvänt och kniper ihop ögonen så hårt jag bara kan, för jag inbillar mig att det gör mindre ont då. Några veckor ska det visst ta att läka, så det är väl bara att bita ihop antar jag....

 

Me and my sad face